The Manda Diaries

Sida 7 av 365

Publicerad 2015-01-07 13:37:27 i Vardag, om tankar och känslor,

 
OJ, det var länge sedan jag kikade in här och sa hej. Så nu tänkte jag att det var dags, Hej! Och hej 2015! Ett nytt år, men detta klingar lite extra i andra stavelsen. 2015 är verklighet ett år fullt av nya erfarenheter och upplevelser, inte minst för mig och många andra som nu i vår ska ta studenten. Imorgon börjar jag min sista termin på den skola, det gymnaisum jag tillbringat de senaste tre skolåren vid. Hur det känns? Supersdupermega-as-skönt. Fast på samma gång så känns det ju också superdupermega-as-läskigt, skolan är ju endå något som följt en under hela livet. Ettt tåg som rullar på en spårväg och plötslig ska utvecklas till en självständig bil och fortsätta sin resa mot ett nytt färdmål. Vägbeskrivningar, gps och googlemaps finns det gott om men vad spelar det för roll när det finns tusentals vägkorsningar? 
 
 
Nu är det kall och klibbig snö på marken, ifrån himlen dalar sakta några ensamma snöflingor. Det är nästan så att man kan tro att det är vår, att det är mars och eller möjligen ett lurigt april. Vår och blygsamt grönskande backar, bara kullerstensgator och stickande stark sol i ögonen. Körbärsblommandeträd bredvid de krossade busskurarna och uteserveringar som vågat sig med att ställa ut några pinnstolar till utemöbler. Jublande studenter på torget och hundratals vita små mössor med stor betydelse som sätts på. Hoppet hänger i luften, ett tryckande, skrikande bubblig storm av eufori som snart formateras i ett rungande; "för vi ska ta studenten!".
 
2015 är ett år fullt av hopp, mod och nya utmaningar. Så jag välkomnar året, känner att jag tidigare varit så rädd för att livet passerar förbi, grublar för mycket. Men det är ju det som är själva livet, det är nu som det sker. I detta tangentsmatter, i den växandehögen av barr från den pyntade granen som snart ska kastas ut, i det grå disiga molnen som täcker hela himlen och i min lillebror som frågar om vi ska spela othello och jag svarar självklart och tar en paus över det där tangent smattrande grejen som jag håller på med.
-------
 
För jag är så himla glad över att detta är mitt liv, att det ser ut precis som det gör, för jag skulle aldrig vilja byta det mot någon annans i hela universum. Och just denna insikt är ren lycka, så jag tänker våga tro på lyckan och verkligheten fastän den yttrar sig likt en dröm. Allt grubblande gör att verkligheten tappar fokus, förlorar sin existens och jag tror att det är där som allting faller. 
 
Så jag tänker att allting kommer lösa sig. Framtiden är just framtiden och den behöver inte vara en nyasfalterad och upplyst motorväg i ljusa dagen. Allt känns bra nu och det är det som fokuset bör ligga på, det som faktiskt är livet; nu.
 
Slänger in ett citat som berört mig och som jag tolkar som otroligt hoppingivnade om mod och om livet i övrigt;
 
"You can't connect the dots looking forward you can only connect them looking backwards. So you have to trust that the dots will somehow connect in your future. You have to trust in something: your gut, destiny, life, karma, whatever. Because believing that the dots will connect down the road will give you the confidence to follow your heart, even when it leads you off the well worn path." - Steve Jobs
 
 
 
Sida sju av 365, låt äventyret börja: Det var en gång...
 
xx,
Manda
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela