3 x höst
1.
Svindlande höjder, mörka avgrunder.
Euforiskt precis överallt,
och ingenstans.
De säger att en evighet,
Föralltid och aldrig,
Snurrar jorden?
Utan andetag och hjärtslag?
Vill inte gå ensam.
Hur ska jag andas.
Hur ska jag gå.
Utan siffran,
Vi två.
Svaret är lätt,
Två är lika med:
Ett.
2.
Tusentals frågor.
Vi speglar oss själva i perfekta reflektioner.
Glömt bort målet, går längs vägkanten, inga svar.
Bara frågor,
för något sådant finns inte.
Där uppe där du är, kanske finner vi svaren där.
Tills dess måste jag faktiskt tro på mig själv.
Det mest viktiga, hur kunde vi glömma?
Vi gömmer oss i rymden för där finns inget tid och rum,
bara för en stund.
Stänger in oss i oss själva tills där bildas en liten klump.
Krymper.
För varför göra det svårt för sig när man kan försvinna?
Vi kan inte lura dom, vi kommer aldrig vinna.
3.
Rubbningar i luften, som små expolosioner av känslor.
Vibrationer, summan av allt.
Trådar som leder ingenstans, trasslar ihop sig.
Allt är så förvirrande,
Rym med mig i natt.
Imorgon,
på tisdag.
Och alla andra dagar mitt hjärta visar livstecken.
Nu snurrar världen.
Och den kommer snurra,
snurra vidare.
Men hjärtan snurrar inte, de slår.
Slår hårt och högt,
för dig.
Och kanske mig?
Komplext, kallt,
glasklart och sant.
xx,
Manda
