Trust the timing of your life
Sitter nu återigen på bussen, påväg hem.
Jag beställde en pizza med chevreost, fikon och valnötter = pizzaheaven.
Tidigare på dagen mötte vi upp min pappas faster som bjöd på lunch å fika på NK, var så trevligt att träffas, är så glad att jag har henne som är lite som min extra/bonus faster till mig :-)
I fredagskväll beställde vi takeaway mat och såg på film medan det blixtrade och åskade som bara den där ute.
Igår lagade vi middag i lägenheten, kantarellpasta, fick tag på ett halvkilo på Hötorget för ett bra pris.
Och jag sitter nu på bussen och blickar över de platta fälten, ser hur de sträcker sig så långt bort, svischar förbi mig och aldrig tycks ta slut. Tänker för mig själv att de är lite som framtiden. Jag kan se de gröna ängarna som rör alla möjliga nyanser av grönt och brungrått. Tänker att framtiden finns där som ett fält framför oss alla, du kan se att det är ett fält men inte exaxt vad det kommer innehålla. Vilka nyanser, både grått och grönt, eller eventuella stigar du kommer stöta på är omöjligt att se från nuet. Därför är allt man kan göra att lita på timingen i livet, ödet. Fortsätta framåt och lita på att alla dessa händelser, att punkterna i livet kopplas samman till något bra, kanske rent av något fantastiskt?
Har haft en jättebra helg hos Gustav i Stockholm. Känner mig redan helt tom och konstig inombords utan min andra halva.
I lördags gick vi på bio och avslutade kvällen/natten med middag på Vapiano, rikitigt mysigt var det <3
Jag beställde en pizza med chevreost, fikon och valnötter = pizzaheaven.
Tidigare på dagen mötte vi upp min pappas faster som bjöd på lunch å fika på NK, var så trevligt att träffas, är så glad att jag har henne som är lite som min extra/bonus faster till mig :-)
Sen har jag också hunnit kika in lite roliga affärer, urbanoutfitters på Biblioteksgatan, såklart och även några secondhandbutiker. Hittade ett par rosa brillor och en himlans bra bok om journalism.
Köpte även en hundtandsmönstrad topp på Brandy Melvile i svart/vitt.
Och såg denna fina sak på Myrornas:
I fredagskväll beställde vi takeaway mat och såg på film medan det blixtrade och åskade som bara den där ute.
Och jag sitter nu på bussen och blickar över de platta fälten, ser hur de sträcker sig så långt bort, svischar förbi mig och aldrig tycks ta slut. Tänker för mig själv att de är lite som framtiden. Jag kan se de gröna ängarna som rör alla möjliga nyanser av grönt och brungrått. Tänker att framtiden finns där som ett fält framför oss alla, du kan se att det är ett fält men inte exaxt vad det kommer innehålla. Vilka nyanser, både grått och grönt, eller eventuella stigar du kommer stöta på är omöjligt att se från nuet. Därför är allt man kan göra att lita på timingen i livet, ödet. Fortsätta framåt och lita på att alla dessa händelser, att punkterna i livet kopplas samman till något bra, kanske rent av något fantastiskt?
Det är den 18:e augusti år tvåtusenfjorton och jag förundras varje dag över hur livet kan bjuda på så mycket fint. Ibland nästan så att jag oroar mig över att toppen på kurvan är nådd, att marken försvinner och att fallet kommer. Men jag antar att det är det som är själva fällan, att just de tankarna skapar falluckan så därför tror jag att det är viktigt, att leva nu (än hur klyschigt de må vara) och lita på sig själv, att du gör de rätta valen i ditt liv. Jag gillar att se det som så att livet är en film och att jag själv är ressigören, vissa scener är mer betydelsefulla och avgörande än andra och de blandas med både lyckliga och sorgliga scener, människor som kommer och går medan vissa innehar en större roll och därför består. Men det bästa av allt är att livet ständigt kommer med överraskningar, tittar jag tillbaka till den 18:e Augusti förra året så hade jag aldrig kunnat förutspå var jag skulle vara idag, vem jag skulle vara. Det är så mycket som jag vill upptäcka, se och göra och allt det där ligger inte i framtiden. Det ligger i nuet, för när det väl sker så är det inte framtid längre och just därför ger det inte så mycket att springa ut på fältet och kasta sig in i framtiden, för gör du det så litar du inte på tajmingen i ditt liv, genvägen kanske leder genom taggbusken och du missar det roliga på vägen till ditt mål. För det är ju faktiskt vägen dit som bjuder på äventyr och upplevelser.
Nu ska jag njuta av min sista sommarlovsvecka och sedan på måndag drar skolan igång igen, ibland känns augusti som ett slags nyår, en nystart? Håller ni med? Januarimörkret är ju inte jätteinspirerande precis ;-)
Ha det bäst tillsvidare, så hörs vi!
/Manda
