The Manda Diaries

Jag och Emmy drog till Östersund i början av augusti, var så roligt att äntligen få träffas igen, hade inte setts sen hon tog studenten. Vi hade minst sagt mycket att prata om! 

Låter bilderna tala för sig själva, årets Storsjöyran bjöd på grymma artister och vi träffade många roliga/trevliga människor som bidrog till att helgen helt enkelt blev bäst! Det enda tråkiga var att min kille inte kunde hänga med pga. Flytt. Men mitt där i publiken till Veronica Maggios; "allt är så bra nu" så kände jag verkligen att allt är bra just nu,  känner mig så obeskrivligt lycklig över att det är vi två och att någonting alldrig känts så rätt. För allt jag kunde tänka på mitt i allt festivalkaos omringad av ett dansande hav av människor var du. Och Maggio Sjöng; Det här är värt att dö för, jag tror mitt hjärta blöder. 

Bästa musikminne:

Laleh. MAGISKT.

The Prodigy. DANSADANSADANSA.

Veronica Maggio. ALLSÅNG.

 

 

Bästa campingminne:

Ordlekar, klapplekar och tequila som uppvärmning inför första konserten på lördagen. 

Att mitt i natten prata om livets mening, mål och syfte (På en camingplats. I östersund). Springa in i en saknad barndomsvän och få en kram. Att tillsammans, allihopa springa mot en spelning, musiken som blir allt tydligare och klarare ju närmre man kommer och stämningen som fullständigt exploderar när Maggio kör ännu en välkänd låt. Det osynliga taket lyfter och allt känns sådär flimmrande lyckligt som de vilda ljusen från scenens strålkastare. Laleh sjunger låten Colors och världen fylls av färg- och kanske det låter fånigt och naivt men allting känns lite mer möjligt, tänk om vi bara kunde samlas allihopa och dansa istället? Världskrig och orättvisor kan ju dra till mars, alt. Månen.